Nu ska det bli på riktigt

Det börjar ju vara några år sedan nu som jag blev färdigutbildad beroendeterapeut och jag har ju jobbat lite till och från med detta och sen när jag skulle hoppa ut i mitt egna så förlorade jag min yngsta son och var tvungen att dra i handbromsen. Jag var tvungen att känna efter vad vill jag göra?! Jag har varit tillbaka hos min gamla arbetsgivare en tid och sakta byggt upp mig själv. Insett att jag ska lyssna på min inre röst. Att jag ska hjälpa dom som inte mår så bra. Ett steg i denna utveckling var när jag blev invald i NSPH i Norrbottens styrelse.

Ett annat steg är att jag hela tiden stöter på unga killar/män som verkligen inte mår så bra och jag känner ju i hela mitt hjärta och hela min kropp att det är ju särskilt dom jag brinner för. Jag vill komma in på skolorna och prata om vikten av att VERKLIGEN prata med någon när man mår dåligt. Jag vet att jag har en väg att gå, då det fortfarande råder någon form av machokultur bland killar och dom inte pratar med sina vänner på samma sätt som tjejerna gör.

Jag har en vision om att starta ungdomsgrupper med killar där vi pratar känslor. Kanske det bara komme en, kanske två, vad vet jag, men dom som kommer vet jag att jag kan hjälpa och börja prata känslor. Berätta hur man mår och kanske hitta likasinnade så att dom inte känner sig så ensam i sina tankar.

Känns verkligen så otroligt bra att jag nu hoppar och from den 6/2 så står jag på egna ben i mitt egna företag och om du som läser detta jobbar i högstadieskola, gymnasiet eller stöter på unga killar/män, kontakta mig gärna så kanske jag kan komma och prata för just dina/era elever om detta viktiga ämne.

Dagens stora tanke/Linda